Svensk Gulanka

Den Svenska Gula ankan är en gammal och inhemsk svensk ankrasa, känd för sitt vackra utseende, tålighet och användbarhet i både kött- och äggproduktion. Här är en sammanfattning av dess egenskaper:

Ursprung

• Ursprung: Rasen härstammar från Sverige och utvecklades under 1900-talets början.

• Syfte: Avlad främst för småskaliga jordbruk där både kött och ägg var önskvärda.

Utseende

• Färg: Varm gul fjäderdräkt som ger den dess namn. Under vissa ljus kan den se något gyllene eller rödaktig ut.

• Storlek: Medelstor anka.

• Vikt: Hanar (drakar) väger cirka 3-3,5 kg, medan honor ligger runt 2,5-3 kg.

• Kroppsform: Robust, något långsträckt kropp med bred bröstkorg och balanserad hållning.

• Näbb och ben: Orange till gul näbb och ben, vilket matchar fjäderdräktens ton.

Temperament och beteende

• Personlighet: Svenska Gula ankor är lugna, vänliga och sociala. De är lättskötta och fungerar väl i flockar.

• Aktivitet: Aktiva och duktiga på att förse sig själva med mat om de ges tillgång till en utemiljö. De är skickliga på att äta sniglar, insekter och annat smått i naturen.

• Ljudnivå: Relativt tystlåten för att vara en anka, vilket gör den passande för mindre gårdar och trädgårdar.

Produktion

• Ägg: Lägger runt 100–150 ägg per år. Äggen är medelstora och oftast vita.

• Kött: Har ett fint kött med mild smak, uppskattat för matlagning.

Skötsel

• Bostad: Kräver ett enkelt och torrt boende med tillgång till vatten för att simma och bada.

• Foder: Förutom att de söker mat själva, bör de få kompletterande foder som sädeskorn och grönt.

• Hälsa: Svenska Gula ankor är motståndskraftiga och anpassade till det svenska klimatet, men som med alla fjäderfän bör de skyddas mot rovdjur och hållas rena.

Status

Svensk Gul anka är idag en relativt sällsynt ras och betraktas som en del av Sveriges kulturarv. Bevarandeinsatser görs av bland annat svenska bevarandeorganisationer för att skydda och främja rasen.

Passar för:

• Småskaliga jordbruk

• Hållbar produktion

• Hobbyskötsel och utställning